Aines konstmuseums utställningsserie FOKUS presenterar Helinä Wähäs (1925–2013) produktion ur Aines Bildkonststiftelses samling och en privat samling.
Helinä Wähä föddes i Kottby i Helsingfors år 1925, där hon bodde hela sitt liv. Wähä föddes i en målarsläkt. Helinä Wähäs pappa var konstnären Seth Joel Wähä (1888–1958) och farfadern var dekorationsmålaren Johan Petter Wähä som var född i Nedertorneå 1863. Fast Helinä Wähä var infödd kottbybo, bevarades kontakten med norr ändå så att kommerseråd Veli Aine en gång i tiden införskaffade tre målningar av Helinä Wähä till sin privata konstsamling i Torneå. Dessutom hör även Helinä Wähäs pappas, Seth Joel Wähäs produktion, landskap från Torneå till Aines Bildkonststiftelses samling.
Helinä Wähä tecknade ivrigt ändå från barndomen. Det berättas att konstnärspappan Seth Joel Wähä uppmuntrade sitt barn och ivrigt skickade den femåriga Helinäs teckning till “en stor dagstidning” där den publicerades. I folkskolans fjärde klass väckte en teckning som Wähä hade gjort uppmärksamhet och läraren Engun Rauhamaa skickade den för att vara en del av en utställning i Tallinn. År 1938 deltog den trettonåriga Helinä Wähä alltså i sin första internationella utställning. I läroverket var Wähäs lärare Nationalteaterns scenograf Matti Warén som blev intresserad av Helinä Wähäs teckningar och visade dem för många konstnärskollegor. Helinä Wähä har berättat att hon ända sedan barndomen var intresserad av ljus och ljusets variation, solstrålarnas lek på mattmönster och fönstrets mönsterfläckar på golvet. Den starka, egna visuella upplevelsevärlden syns även i Wähäs senare produktion.
Efter krigen år 1943 inledde Helinä Wähä sina konststudier vid Ateneums kvällsskola, och på dagarna arbetade hon som kontorist på Järnvägsstyrelsen. Wähän fortsatta sina konststudier i Ateneum till år 1946 då hon flyttade till Finlands konstakademis skola. Wähä har sagt att hennes viktigaste lärare var Aarre Heinonen och Olli Miettinen. I Ateneum var bland annat Rafael Wardi, Viktor Kuusela och Stig Fredriksson nära studiekamrater och jämnåriga med Wähä. Danmark blev en betydelsefull plats för Wähä när hon studerade där åren 1958–60 på Charlottenborgs konstakademi i Köpenhamn. Senare tillbringade Wähä även sina somrar i Danmark.
Helinä Wähä höll sin första separatutställning i Helsingfors år 1951. Efter detta följdes karriären av ett flertal grupp- och separatutställningar i Finland och utomlands. Wähä deltog regelbundet bland annat i utställningar av Konstnärsgillet i Finland och Målarförbundet från år 1957. Utomlands höll Wähä utställningar i bland annat Danmark och Paris. Den viktigaste presentatören av Helinä Wähäs verk blev Bäcksbackas Konstsalong på Bulevarden där Wähäs produktion förevisades regelbundet. Helinä Wähäs känsliga landskap och förfinade färganvändning väckte redan tidigt uppmärksamhet. Wähä målade ofta sin naturliga närmiljö: Kottby och stadens gator, landskap i Åbo skärgård och Österbotten. År 1966 beskrev Tuuli Reijonen i Helsingin Sanomat Wähä som en känd skildrare av staden “Det känns som om Helinä Wähä har smält samman med den strama världen av hus och gator”. Wähäs landskap var alltid avskalat. Hennes sätt att avbilda stadsmiljön beskrivs i samtidskritik som en poets känslighet, vilket fick helsingforshusens grå väggar att nästan glöda med söderns ljus. “Wähäs stad är aldrig tråkig, den är luftig och vacker” skriver Tuuli Reijonen i Helsingin Sanomat år 1968.
Tre av Helinä Wähäs landskap, oljemålningar från 1970- och 1980-talen hör till Aines Bildkonststiftelse. Verken Midsommarnatt (1972), Eken (1974) och Strandens enar (1985) representerar alla Wähäs känsliga förmåga att måla avskalat och hennes mjuka, nästan disiga eller till och med opåtagliga användning av färg. I samtidskritiken jämfördes Wähäs verk ofta med Ragnar Ekelunds produktion. Ekelund var också känd som en mild skildrare av stadsmiljö och gator. I Wähäs verks syns även samband med en annan kolorist, Sigrid Schauman. År 1978 skriver en kritiker i Hufvudstadsbladet att Wähä målar vackert och grönt som Schauman, men med sin egen stil. I intervjuer har Helinä Wähä själv beskrivit att det viktigaste intrycket har Tizians målning Venus med en spegel i Ca’ d’Oron gjort och Pierre Bonnards och andra impressionistiska verk.
I utställningen FOKUS ser vi även Helinä Wähäs verk från privatsamlingen. Oljemålningen Självporträtt från år 1956 visar en målmedveten konstnärs blick och Wähäs milda färgpalett. Grafiken Från Kottby är en etsning får år 1969 och motivet är trähus och gator i ett vintrigt Kottby, Helinä Wähäs hemmiljö. Oljemålningen Sandudds kapell har signerats år 1975, fastän ett verk med samma namn har visats i Helsingfors på Gallerie Hörhammer redan år 1964 på Helinä Wähäs separatutställning som bestod av totalt 35 verk. Det är inte känt om det är frågan om samma verk. På Hörhammers utställning fick Wähä beröm för den sköra känsligheten och förfinade färgharmoni i sina målningar.
Helinä Wähä var en konstnär som aktivt visade sin konst, men det har ändå bevarats lite information för senare generationer om hennes privatliv. I samtida intervjuer beskrivs hon ofta som en något mystisk konstnär med mörka ögonbryn, där snävheten i verkens motiv beskriver konstnärens mentala strikthet och bortgallrade metoder.
Helsingin Sanomats kritiker Markku Valkonen skriver år 1978 om Helinä Wähäs landskap “[de, Wähäs landskap] bjuder på annat än ett objektivt landskap; de vittnar om upplevelsen av landskapet”. Wähä målade landskap och tolkning av landskap under hela sitt liv
Utställningsserien FOKUS presenterar veterligen Helinä Wähäs verk för första gången på Aines konstmuseum. Helinä Wähäs verk finns förutom i Aines Bildkonststiftelses samling i flera betydande inhemska samlingar som Amos Anderssons, finska statens, Bäcksbackas, Nelimarkkamuseets, Björneborgs konstmuseums, Maire Gullichsens, Saastamoinen stiftelsens samt Helsingfors och Lojo städers samlingar.
Amanda Hakoköngäs, amanuens