Utställningen visar på tornedalska kvinnors små livshistorier som samlats under Kvinnors röst -projektet på finska kvinnoförbundets webbplats med samma namn. Utställningen lyfter fram Tornedalskvinnans påverkan på finskt samhälle och kultur genom personporträtt.
I samarbete med Kvinnoförbundets Torneå avdelning, Yrkesinstitutet Lappia och Tornedalens museum. Utställningen är en del av Tornedalens museum “Vårt gemensamma museum – Meän museo” jubileumsår.
Det tornedalska arvet står i fokus i Jennie Linds utställning ”Ett enda brev från mor”. Jennie Lind är född 1975 i Luleå och arbetar främst i norra Sverige som filmare och fotograf. Kortfilmsdokumentär är en del av utställ-ningen ”Ett enda brev från mor”. Det andra delen är en utställning som visar ett antal familjefotografier från 1930-, 1940- och 1950-talen från byn Torinen i Tornedalen med tillhörande text på både svenska och meänki-eli. Tillsammans blir det en personlig familjeberättelse om längtan, saknad, förluster och minnen, som skildrar en del av mitt tornedalska arv kopplat till vår samtid.
“Mie en ymmärä sanoja enkä puhuttua Kieltä”. Jag förstår inte orden eller det talande språket. “Mie Tunnen sen syvästi minussa”. Jag känner det starkt inom mig. “Mie halvaisin ymmeärtää ja via sanat etheenpäin”. Jag skulle vilja förstå och föra orden vidare.
Tornionlaaksolainen perinne oon Jennie Lindin ”Yks ainoa kirje äitiltä” –näyttelyn keskheinen teema. Jennie Lind oon syntyny vuona 1975 Luulajassa ja tekkee työtä enniimmäkseen Pohjos-Ruottissa filmaajanna ja valokuvvaajana. Lyhytfilmidokumentti oon osa ”Yksi kirje äitiltä” –näyttelyä. Toinen osa oon näyttely, jossa oon valokuvia perhealbumista 1930-, 1940- ja 1950-luvuilta Torisen kylästä Tornionlaaksossa. Kuvitten alla oon tekstit ruottiksi ja meänkielelä. Näistä yhessä tullee henkilökohtanen perhekertomus ikävästä, kaipuusta, menetyksistä ja muistoista, jokka kuvvaava minun tornionlaaksolaisperinnettä nykyaikhaan yhistettynä.
“Mie en ymmärä sanoja enkä puhuttua Kieltä”. Jag förstår inte orden eller det talade språket. “Mie Tunnen sen syvästi minussa”. Jag känner det starkt inom mig. “Mie halvaisin ymmärtää ja viä sanat etheenpäin”. Jag skulle vilja förstå och föra orden vidare.
Utställningen är en del av Tornedalens museum “Vårt gemensamma museum – Meän museo” jubileumsår.
Utställningen presenterar meänkieli- och finskspråkiga tornedalingars och malmfältsbornas livsberättelser genom texter, fotografier och videon. Utställningen belyser olika faktorer som påverkat till finskans och meänkielis bevarande över generationer i tornedalska familjer. Utställningen är en del av forskningsprojektet ”Sverigefinnarnas och meänkielitalarnas livsberättelser i tre generationer”. Utställningens språkintervjuer och själva utställningen är framtagen av Jaana Kolu, född och uppvuxen i Keminmaa (språkforskare samt biträdande professor/Östra Finlands universitet och docent /Uleåborgs universitet).
Näyttely tuopii esile meänkielisten ja suomenkielisten tornionlaaksolaisitten ja malmikentitten asukhaitten kiehleen liittyivä elämäntarinoita tekstitten, valokuvitten ja viteoitten kautta. Näyttely selittää millä lailla erilaiset asiat oon vaikuttahneet siihen, että suomi ja meänkieli oon säilyhneet pehreissä sukupolvesta toisseen. Näyttely oon osa tutkimusprojektia ”Ruotsinsuomalaisten ja meänkielisten kielellisiä elämänkertoja kolmessa sukupolvessa”. Näyttelyn kielihaastattelut oon Keminmaala syntyhneen ja kasavahneen Jaana Kolun (kielentutkija sekä apulaisprofessori / Itä-Suomen yliopisto ja dosentti / Oulun yliopisto) tekemiä.